Känslig Agnes
Sitter här i min ensamhet och sprudlar och gråter av glädje om vart annat. Varför? Jag vet inte?! Jag ska bli mamma vilken dag som helst! Det måste vara därför. Jag längtar så otroligt. Finns det något vackrare och häftigare?
Har suttit och tänkt vad jag hade gjort dessa månader om jag inte hade varit gravid. Hur hade allt varit då? Tror inte alls jag hade varit lika mogen som jag är nu. Ja och nu menar jag inte att jag är super mega mogen, jag är ju trots allt bara snart 18 år, bara för man blir gravid så växer man inte opp poff pang så där, men jag har börja att tänka och se saker ur en helt annan vinkel än tidigare. Sen om jag ska vara ärlig, jag kommer ALDRIG växa upp helt och hållet, jag är lite omogen, det är Agnes.
Fast nog växer jag på mig allt. När jag ser tillexempel denna bild (var ca 13-14 år på bilden) så inser jag hur mycket jag förändrats de senaste åren, inte bara till utseendet utan som sagt, mitt sätt att tänka och se på livet... Där var jag en naiv skitunge som låtsades ha Sveriges bästa självförtroende för att slippa folk som tröck ner en men egentligen var hon helt vilsen och osäker, visste varken in eller ut.
Gamla Agnes.
Där, just den stunden hade jag nog aldrig kunnat gissa att jag skulle bli mamma en 4 år senare.
KOMMENTARER
Josefin
Sista tiden innan Eskil föddes och dagarna efter grät jag åt i princip allt. Till slut började Johan alltid med frågan om jag var glad eller ledsen innan han började trösta mig. Hormonerna goes bananas. Tror de flesta gravid går igenom nåt liknande.
Trackback