Pågående tävlingar
Ofrivillig pappa?
Tänkte ta upp ett kanske lite känsligt ämne som jag gått och tänkt på idag...
Om pappan sagt att han inte vill vara pappa och inte vill ha barnet, då borde man inte kräva och förvänta sig att han ska vara pappa heller. Det tycker jag fler borde acceptera. Kan bli så arg när en mamma säger/skriver massa skit om pappan som redan från början sagt att han inte vill! Det svåraste jobbet i hela världen det är att vara förälder, det är svårt att tvinga på någon den rollen som i grunden inte vill.
Till att börja med så ska jag passa på att berätta att Daniel är INTE en ofrivillig pappa. Han var lika delaktig som jag i valet om våran lilla Ärta. Han är 100% pappa alltså.
Till saken:
Idag så förekommer det många oplanerade gradiviteter bland både unga och äldre har jag förstått. Ingen aning om vad det beror på, men det skiter i i nu.
Som jag fattat det så är det mammorna som oftast då är i centrum och bestämmer om barnet ska behållas eller ej. Det kan jag väl också förstå eftersom det är hennes kropp vi snackar om.
MEN en sak jag inte förstår, det är dom mammor som gör ett val att behålla barnet fastän pappan inte vill (<--den biten är okej) och sedan kräver dom en massa utav pappan (<--den biten är INTe okej) Detta är ologiskt.
Om pappan sagt att han inte vill vara pappa och inte vill ha barnet, då borde man inte kräva och förvänta sig att han ska vara pappa heller. Det tycker jag fler borde acceptera. Kan bli så arg när en mamma säger/skriver massa skit om pappan som redan från början sagt att han inte vill! Det svåraste jobbet i hela världen det är att vara förälder, det är svårt att tvinga på någon den rollen som i grunden inte vill.
Givetvis är det extremt synd om barnet som får växa upp utan pappa, men det kanske är något mamman bör tänka på i sitt val när hon väljer att behålla.
Det är absolut inte okej om pappan säger i början att han vill behålla osv och sedan sticker sin väg. Det är otroligt fel.
Men förstår ni vad jag vill komma fram till?
KOMMENTARER
Monia - mamma till Tuvalie ♥
förstår precis hur du menar, och håller med dig! Och okej att ett barn behöver sin pappa, men en "plastpappa" (om tjejen hittar en ny partner) kan vara lika mycket pappa som en biologisk! Hellre en plastpappa som har massor av kärlek att ge, än att tvinga på barnet sin biologiska pappa som i grund och botten inte älskar barnet från hjärtat...
Trackback