Sitter med Elvin i famnen och tittar på sjukhuset på tv:n. men snart slår jag av, det går inte.... Först var det en vaginal förlossning då började jag gråta för att jag aldrig fick vara med om det! Sen började jag gråta när hon fick upp barnet på bröstet, finns inget vackrare.

Lite senare i programmet var det en tjej som fick göra akut kejsarsnitt, då jäklar gjorde dety ont i hela mig! Ma hörde rädslan i tjejens röst, hur förvirrad hon var, jag kände igen mig så jäkla mycket och alla bilder och känslor från mitt snitt kom upp igen. Men det gick över till glädjetårar igen när även hon fick se sitt barn. 

Även fast den stunden Elvin kom var den bästa i hela mitt liv så vill jag nästan förtränga just snittet och allt före, det är sjukt känsligt för mig, det var otroligt jäkla omtumlande. Jag hann inte ens få känna hur en värk kändes. Jag hann inte ens tänka "snart blir jag mamma".

Men jag är glad att själva snittet gick så bra det kunde och att min älskade son mådde bra från första stund.