Det är ytterst sällan jag skriver om så pass personliga saker som jag gjorde igår när jag visade delar av konversationen med min FD barndomsvän. 

Jag tycker det är helt sjukt och chockerande hur en människa kan spåra ur livet så totalt, jag tar inte åt min av det hon skrivit, jag bara funderar på vad det är som gör att hon känenr behov av att skriva så?  Mentala problem? Avundsjuka? Eller vad är fel? 
Så vitt jag vet skulle aldrig en normal människa uttrycka sig på liknande sätt. det är inget annat än tragiskt och synd om bruden. 

Hur som helst lär hon inte få tillbaka mig i sitt liv igen. Någonsin, finns ingen ursäkt som täcker det där. Jag hoppas hon får hjälp med det som tynger henne.