Idag är ingen bra dag. Jag har så sjukt ont. Ingen och inget vill samarbeta med mig. Så är det när man har en sån där förbannad sjukdomsh*vltete som inte syns. Det som männsikor inte ser tror dom inte heller finns. Så trött på det nu. 
Det får låta hur egoistiskt det vill men jag önskar att de runtikring mig fick prova på att ha så här ont en hel dag så kanske de kunde förstå?!
Jag är så trött på att behöva bevisa att jag inte mår bra, att jag går med ständig värk och svaghet från käkarna ner i tårna.
Ändå sen jag var liten måste jag bevisa, hela jäkla tiden! Men det ser bara ut som att jag är lat. 

Vill bara lägga mig ner på golvet och skrika som en treåring. 

Dagen började med att jag var tvungen att gå en ofrivillig promenad. Värsta tänkbara tidpunkten på dagen. 

Min värk blir värre på morgonen och kvällen, den blir värre när det är kallt, den blir värre när jag hållt igång dagarna före. Lyckades pricka in allt.

Värken gör mig även trött och yr. 

Stod ju ute på stan och sålde loppissaker hela dagen sen i kylan, det gick ganska bra endå trots värk. Men sen fick jag gå hem, yrslig hela vägen. Komemr hem ska hoppa in i duschen för värme hjälper lite mot värken. Så har lillasyster duschat i en evighet innan så det fanns inte varmvatten kvar, tack, frös ännu mer efter det, hann inte ens tvätta håret innan det började på att rinna isbjörnar ur duschslangen. Så nu sitter jag här, skakar, har förbannat ont och håret är ett fågelbo.

VART SKA JAG TA VÄGEN?!