Min son är nu 6 månader. Det är helt otroligt! Det känns som attd et var igår jag satt på UM och fick reda på det chockande beskedet - jag väntade barn. Något jag inte ens hade tanken på då, jag har nog fortfarande inte smält det, ofattbart. Nu lite mer än ett år senare sitter jag och tittar på MIN son som SITTER själv där på golvet och leker samtidigt som han gojjar något i stil med "dadadadadada". Hur gick detta till?! Fantastiskt!