Pågående tävlingar
Förlossningsberättelse
Onsdag den 30 maj
När vi kom in fick vi vänta en liten stund sen fick jag komma in på ett rum och dom satte CTG på mig. Efter ett tag så började Ärtan leva om som sjutton i magen så då tänkte vi att vi skulle strax få åka hem igen, skönt.
Jag kände ingenting?
Barnmorskan kom in igen och sa att hon skulle emla (ha på bedövningssalva) mina händer "Varför gör ni det?!" frågade jag! Jag fick inget riktigt svar, bara något i stil med "Nja utifall vi måste göra något".
Låg där ett tag till sen kom barnmorskan in med en läkare, klumpen i halsen blev större. Förstod fortfarande inte så mycket av vad som hände.
Hon kände iallafall och det var en lååång stund det var helt tyst kändes det som, sen sa hon det jag inte trodde, att han inte reagerade och att det skulle bli akut kejsarsnitt.
Från att allt var totallugnt och jag trodde att jag skulle få åka hem till min efterlängtade säng och sova till att dom sprang ut och in och satte kateter och nålar i mig var det bara några minuter
Sen startade operationen.
De höll på ett tag, inte så lång stund alls eftersom det var bråttom. Men det kändes som en evighet, det enda jag ville var att höra honom skrika så jag låg där knäpptyst och hoppades på ett skrik.
Efter ett tag kom Daniel in med honom i famnen, jag kommer aldrig någonsin glömma en bilden, dom var så jävla fina! Det finaste jag sett! Daniel såg helt överlycklig ut och min lilla son låg där i hans famn och bara tittade! Allt var så overkligt jag fortsatte gråta på det där sättet jag aldrig gråtit på förut.
Mamma kom in också, jag var helt i en annan värld.
Sen var Daniel, mamma och Elvin tvungen att gå iväg till förlossningen och jag blev själv kvar i operationssalen. Här började mitt blodtryck spöka så jag försvann lite då och då, blev yr. Men kommer ihåg att han höll i mammas kompis hand, det kändes tryggt.
Sen blev jag rullad till uppvaket, jag var väldigt chockad då och helt borta, dom sa åt mig att försöka sova men hur fan ska man kunna det?! Min son var på massa läkarbesök och ingen hade berättat ännu om han var frisk eller inte!
Komemr ihåg att jag skakade okontrollerat, tydligen kan vissa göra så efter en operation.
Vet inte hur länge jag fick ligga där men Daniel, mamma och Elvin kom ner tillslut, dom hade den där plastsängen med rullandes men Daniel ville hellre bära honom.
Jag fick upp Elvin på magen och han lyfte nacken och kikade runt, LYFTE NACKEN! Fattar ni vilken liten stark kille? Han tog bröstet på en gång också med jättefina sugtag.
Sen började han skrika lite och de var tvungna att gå för alla andra på uppvaket blev irriterade. Jag kände att jag blev förbannad inuti mig men höll det för mig själv. Inte fan ville jag ligga där själv utan min son jag burit på i nio månader!
Jaja, själv blev jag iallafall. Ont hade jag också, och fick mer o mer o mer medicin men det hjälpte inget (förmodligen tack vare min dumma sjukdom EDS) fortsatte skaka gjorde jag också.
Dom tjatade bara om att jag skulle sova men hur sjutton ska man kunna det? Sov inte en sekund. Tjatade om att få komma upp till BB.
Runt klockan 5 på morgonen fick jag äntligen komma upp. Rullades in på ett rum, Daniel kom in med lilla Elvin i famnen.
Haha!
agnes! förlossningen kanske inte blev som du tänkte dig. men du får världens finaste grabb som är frisk!! du har mycket att vara stolt över i stället!! kommer ihåg på berget när du sa- varför skulle jag ha lyckan att få en frisk son? så var lycklig nu istället! :) kram på er :)
åh jobbigt känsla att inte vara beredd och sedan se honom slitas ifrån dig direkt :( Men han är ju här nu och fullt frisk - och du (ni) har gjort ett jättebra jobb! :)
Förstår om du känner dig besviken över att det blev som det blev, men av egen erfarenhet kan jag berätta att den känslan bleknar med tiden.
Hej! Idag kl 14 publicerar jag vinnaren av en Hell Bunny klänning. In och kolla då om det var du som vann :)
Kram påre!
Men åh, jag stortjuter! Förlossningsberättelser och mammahormoner drar inte jämt! Jag förstår hur du känner, rädsla, ovisshet, hjälplöshet och sedan ensamheten, man har.ingen aning om vad dom gör med sitt barn, och LÄNGTAN tills dom äntligen kommer upp till en där på uppvaket! Du var grym Agnes! Och Daniel tog så bra hand om Lille fina Elvin! Det är en process som man ältar många många gånger. Jag gör det fortfarande och söker svar so i kan svara på.en får helt enkelt bearbeta det på olika vis.ki.Hur tokigt det än blev, så är han här. det tar nog tid innan man släpper händelsen! hoppas allt fortsätter att gå bra :) kram
Och tårarna verkligen rinner för kinderna! Förlossningar blir sällan som man tänkt sig! Även om din verkar vara lite mer dramatisk än vanligtvis!
Som dom andra säger, de vart ju inte som du tänkt men du har du din lilla son där. :)
Skrattade när jah läste om att du skakat på uppvaket,.. kan säga att de gjorde jag också när jag vart opererad när Felicia föddes. :)
Det måste verkligen ha varit en chock!! Men huvudsaken är ju att både du och han mår bra :) spännande var det iallafall!
Kram
agnes! förlossningen kanske inte blev som du tänkte dig. men du får världens finaste grabb som är frisk!! du har mycket att vara stolt över i stället!! kommer ihåg på berget när du sa- varför skulle jag ha lyckan att få en frisk son? så var lycklig nu istället! :) kram på er :)
Är nog lite blödig jag som började gråta när jag läste detta, så fint skrivet. Akutkejsarsnitt är något jag varit livrädd för!
Vad mysigt med Daniel, tänk att ha en pappa som bryr sig, det ska du vara glad för!
Fy, vet precis hur det är förutom att min bedövning släppte medans dom grävde i magen på mig, operationen tog två timmar, han andades inte och jag förlorade 2 liter blod. Fick värsting infektion som varade i ca 4 veckor innan jag kunde gå på toaletten själv utan å svimma. Men vi lever iaf, och ni med. I slutändan är det ju de viktigaste. Även om jag fortfarande har svårt att acceptera mitt ärr pga traumat så var det ändå värt det <3
Svar: ja i dag kan jag "skratta" åt det. Bättre det än gråta. Haha läkaren kom in två dagar senare och beklagade att" bedövningen inte tog, men den HADE ju tagit OM dom bara hade satt rätt bedövning." vad svarar man på det lixom? :P
Åh jag blir så varm i kroppen av din berättelse. Både väldigt olik men faktiskt samtidigt lik min egen när Alva föddes! Det kan ju bli lite dramatiskt om man säger så ;) men vilken lycka när bebisen lever och är frisk trots allt!!
ღ ♪♫
Åh, blir så himla rörd över att läsa andras förlossningberättelser. Tårögd och känslosam blir man :) det är helt annat att läsa dem efter att man själv fått barn än innan för då hade man ju ingen aning om vad som väntade. Skönt ändå att allt gick bra och att du lyssnade på din kropp och ärtan <3
Åh vad fint skrivit.men vad hade hänt om ni INTE åkt in där och då för att dy tyckte att han röde för lite på sig.Om du inte gjort det, har någon berättat det?Och varför det vart akut kejsarsnitt.jag menar, OM du nu inte åkt in.Viktigt att du får svar på det.Det var ju en känsla du hade hemma, att nånting kändes fel.Om du nu inte litat på din magkänsla och inte åkt in.
Hoppas du mår bättre nu.
Kram.
Hej!
Du är den första jag har hittat som har EDS och har fött barn! Så jag undrar, hade den något att göra med att det blev kejsarsnitt? Påverkade den din graviditet/förlossning på något annat sätt? Jag har nämligen också EDS, och alla verkar oeniga om kejsarsnitt eller vaginal förlossning är bäst. Ja, du får jättegärna maila eller svara på min blogg hur du har upplevt det :)