Jag klarar mig bäst ensam, precis som en 4:a åring "kan själv" jag vill inte gå hand i hand med någon genom livet, jag har tappat förtroendet för alla människor, jag klarar mig bäst ensam.
Jag känner att jag är starkast ensam.
Jag har grymt mycket kompisar och grymt lätt att få kontakt med folk, men det är inte många som får komma nära inpå mitt liv, jag klarar mig själv, jag vill vara själv, men många har svårt att förstå det, som när något händer tex när tg slut med Daniel som jag varit ihop med nästan varit ihop med i 1½ år så ville jag inte prata med någon. Jag har aldrig varit den som pratat av mig om mina problem. Jag trivs inte så. Jag är starkast ensam, jag kämpar ensam.