Jag saknar dig hela tiden även fast du är nära, du är tom, du finns inte men endå gör du det, vart tog du vägen?
Du var ju allt för mig, den bästa vännen, det var ju vi föralltid!
Vi skulle finnas för varandra hela tiden.
 Jag har många omkring mig men utan dig känner jag mig endå ensam, jag kan inte förstå, varför måste det vara så jobbigt?
Vad hände?
Livet kanske inte är menat för oss två endå....