När man är gravid flyger man på rosa moln. Eller?

Har tänkt skriva detta inlägg lääänge länge. Men nu när jag såg att Monia skrivit om samma grej så sätter jag fart med! Läs hennes inlägg här.


Vad jag har förstått så tror många att det är helt underbart att var gravid med den gulliga magen och dom mysiga sparkarna. Och bebisen som kommer sen som man kan mysa med och klä på fina kläder. Det är inte så konstigt eftersom att dom större mammabloggarna får det att se ut just så. Helt sjukt egentligen. Inte konstigt att 13 åringar skriver till  mig att dom försöker skaffa barn.
Detta tycker jag är så fel, fel, FEL!

Jag ska tala om för er att det är sjukt jävla tungt och jobbigt att vara gravid (har tidigare skrivit lite om jobbiga saker som  händer när man blir gravid HÄR)
Det är inte alls så jävla härligt som det verkar. Och jag tänker som sagt inte låtsas och flyga iväg från verkligheten. Det är stundtals pest att vara gravid. Och endå har jag en ganska lättsam gradivitet. Men jag kan inte sitta längre stunder, ryggen domnar bort, kissar minst 3 gånger per natt, tuttarna har växt för mycket vilket lett till ryggvärk och sjukt fula bristningar över hela brösten och större kommer dom bli, för att den hänga nere vid naveln. Jag går med sammandragningar sjukt ofta vilket gör att jag inte kan leva som vanligt. Man får inte sova på magen, ryggen och på höger sida. Förut sov jag bara på magen och höger sida. Det kan ta en hel natt att hitta en skön ställning i sängen.
Fötterna klarar knappt av min tyngd mer.
Sen efter förlossningen kommer min mage hänga, jag kommer ha massa extrakilon som är svåra att bli av med, dom nedre regionerna kommer aldrig bli sig likt, bristningarna kommer vara kvar.
När man ammar tappar många hår och när man slutat amma så får man hängtuttar.
Detta är min gradivitet som för övrigt är väldigt lättsam om man jämför med andra! Låter det kul? Tror inte det va.


Sen det här med en mysig liten bebis som kommer sen. Visst går det inte att neka att det förmodligen är det bästa som någonsin händer en i sitt liv, det går inte att sudda ut, MEN alla små 13åringar... Glöm inte bort alla sömnlösa nätter, kladdiga bajsblöjor, läskiga utslag, oron för minsta lilla, spya, osv osv. Sen växer dom ju också! Dom är inte små bebisar för evigt :)


Trots allt detta tvekar jag inte ett dugg på att bli mamma. Det kommer jag att fixa, men vill påminna er småtjejor som kontaktat mej osv om att det är inte som många bloggare får det att verka vara. Jag vet i princip bara en av dom få bloggar jag följer som faktiskt skriver som det är och det är nog Monia. Sen så läser jag kanske 3-5 mammabloggar bara men endå. Vill ni läsa om hur det är att vara en mamma på riktigt så läs hennes blogg. Eller min, för jag tänker inte ljuga. Även om jag suddar bort lite av sanningen stundtals för att inte verka FÖR negativ.
Måste nog även berätta att jag är ganska så mycket tvärsäker på att allt detta är värt det, men kanske bör man vänta med att skaffa barn tills man gått ut skolan iallafall :)
Och en till sak, till ALLA mammor! Ni är helt fantastiska som går igenom allt detta för era barn! Guld medaljer till er alla!


KOMMENTARER
Monia - mamma till Tuvalie

bra inlägg! :) Jag ser precis ut som hon på den nedersta bilden, ahahahha :D

2012-03-27 21:34:33
URL: http://moniasundgrenjansson.blogg.se/
Carro - Mamma till sebastian

Bra inlägg! Och även jag ser precis ut sådär haha. Kände igen mig själv på en gång! Men precis som du säger - det är värt det :)

2012-03-27 21:46:20
URL: http://carroahaokej.blogg.se/
Josefin

Bra ämne att ta upp. Lite men bara. Många mammor som bloggar tror jag inte försöker släta över de dåliga sidorna utan kanske vill fokusera på de positiva istället. För som mamma till ett spädbarn kan man räkna med att allt inte är på topp jämt. Kan tipsa dig om en super kul blogg där de verkligen skriver hur de kan vara att ha små barn på gott och ont, de gör det dessutom med en stor portion humor. Den heter hormonerhemorrojder.com

2012-03-28 23:02:45
Niikki

Haha vad jag skrattade när jag läste detta. :) Jag kan säga att det finns faktiskt dom som aldrig mått bättre under en graviditet och det är nog dom som 13 åringarna oftast läser om ;) När jag väntade min son mådde jag så bra, lite illamående och järn brist men jisses vad bra jag mådde annars och jag kände mig så fin med min fasta mage som inte hade en enda bristning på sig. Och jag kände mig faktiskt snygg! Sonen föddes i v 34 och det var jobbigt, men där efter var allt som att sväva på moln. Snällare unge kunde man inte ha, han sov hela nätterna och gärna långt in på förmiddagen, han skrek aldrig och var ett otroligt snällt barn. Aldrig några problem med något! Så visst kan man ha det bra men jag har gått igenom två graviditeter och fått två helt skilda barn så jag kan båda sidorna oxå ;) Så jag kan hålla med dig till en viss del. När jag väntade min flicka mådde jag så dåligt och allt var hemsk. Från v 24 åkte jag in och ut på förlossningen och jag spydde så pass mkt att tillslut kom det blod. Förlossningen var utdragen och inte nog med det föddes en flicka med temprament från helvetet. Nu 9 månader senare har jag äntligen fått börja sova några hela nätter och min mage börjar faktiskt försvinna ;) Med min son gick jag upp 19 kg men efter förlossningen var jag lika fin som innan.

2012-04-04 20:07:50
URL: http://mammaniikki.blogspot.com


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress: (om du har)


Kommentar:
:-) :-( :-P :-d :-O ;-) ;-s ;-( :-| :question: :rolleyes: :love: :blush: :mad: :cool: :tired: :bigeyes: :thumbup: :thumbdown: ;-P



Trackback