Min energi börjar att ta slut. Har inte förstått förren nu hur jävla mycket jag kämpat. Jag är inte stolt över mycket jag gör. Men En sak finns det jag är stolt över nu.
Att jag orkat kämpa mig igenom alla dessa år med alla dessa jävla motgångar som en viss person skapat för mig.
Jag har klarat mig helt själv, stått och tagit allt skit. Men inte samlat på mig den.
Visst är det nära att jag bryter ihop totalt ibland. Men jag kan inte låta denna person vinna. Jag är så mycket bättre. Och jag kan. Jag orkar. Jag klarar.

Eller?

Min energi och lust att kämpa börjar att ta slut.

Jag ber dig här och nu. Kan du låta mig vara? Låta mig växa upp någon gång. Låta mig vara jag.

Jag är så besviken på dig.